|
|
|
|
|
|
||
|
|
Lite mer info om rasen här
|
|
|
|
|
|
||
|
|
Färgen är tigrerat rödgul, vit och skäck, vit med tigrerade fläckar eller fawn. Brindle (tigrering), fawn eller skäck. Brindle skall vara rödgult med svarta, tydliga och jämnt fördelade strimmor; mindre vita tecken är tillåtna. Skäck skall var vitt med eller utan brindle eller fawn fläckar, som inte får vara alltför omfångsrika. Svart pigment skall finna spå ögonlockskanterna och på nostryffeln. Helsvart, svart med tanteckning, musgrått eller leverbrunt utesluter från pris på utställning.
Fransk bulldogg är en liten, kraftig och kompakt hund, livlig och rörlig. Den skall ge intryck av beslutsamhet, styrka och energi. Den skall väga mellan 8 och 14 kg.
Den franska bulldoggen är aldrig någon ”mittemellanhund”. Odrägligt lat eller sprakande livlig, ättiksur eller uppspelt, oberörd av allt eller vaksam mot den minsta vindpust. Den är en livlig, mycket älskvärd och intelligent hundras. Charmig, orädd och lekfull, den kallas ibland för rashundarnas clown. Stadig, lugn, humoristisk, livlig och synnerligen välvillig. Den är känd för sin vighet och passion för jonglering med t ex bollar.
Någon har sagt att man äger inte en fransk bulldogg, utan man ägs av den. Den franska bulldoggen anpassar sig dock lätt till familjens rutiner. En naturintresserad familj har en fin följeslagare i svampskogen, likaväl som kvarterspromeneraren har en nöjd koppelhund. Den franska bulldogen fungerar utmärkt som sällskapshund.
Mot andra hundar är den oftast vänlig, men den har potential till att slåss, så ägaren bör hålla den undan från slagsmål. Den kan också vara okuvligt envis.
Precis som andra hundraser, mår den franska bulldoggen bra av mänsklig närhet, regelbundna promenader och mental stimulans. Den har en mindre bra signalbarhet och en relativt liten aktionsradie.